Popkonst

Popkonst, en konströrelse som uppstod vid mitten av 1950-talet inom Independent Group som hade bildats på Institute of Contemporary Art i London. Framstående medlemmar var kritikern Lawrence Alloway, som myntade begreppet, arkitekturhistorikern Reyner Banham och konstnärerna Eduardo Paolozzi och Richard Hamilton.

Man utgick från den populära masskulturen i städerna som ett språk alla kunde förstå, oavsett utbildning. Film, reklam, science fiction, popmusik och amerikanska massproducerade konsumtionsvaror togs som arbetsmaterial för den nya konsten, och en ny "förbrukningsestetik" presenterades. Ungefär samtidigt började man helt oberoende att även i USA föra fram liknande tankegångar.


Popkonsten i alla dess former fick sitt största uppsving i USA på 1960-talet, där den kom som en reaktion på den abstrakta expressionismen och som ett friskt gensvar på vissa dadaistiska infall.


Popkonsten är en konststil som ofta tilltalar även de som inte är så konstintresserade. Detta tror jag till stor del beror just på det moderna, enkla och populistiska uttrycket i konsten. Själv har jag några favoriter inom popkonsten.

Det är ju så klart Andy Warhol. Kanske den mest kända av popkonstnärerna. Warhol inledde sin bana som reklamtecknare och kom senare att använda reklamens teknik och bildvärld i sina verk. Hans tidiga målningar utgjordes av stiliserade serierutor eller annonser; senare gjorde han verk bestående av upprepade bilder framställda med gummi- och trästämplar och schabloner vilka så småningom ledde fram till reproduktioner utförda i silkscreen på duk.


Här är några verk av Andy Warhol:

  
 



En annan popkonstnär är Roy Lichtenstein. Han är kanske inte lika känd som Andy Warhol, men många känner ändå igen hans bilder. Lichtensteins målningar är vanligtvis i stor skala, ofta målade med akrylfärg i ett fåtal matta färger och en hård och precis teckning utförd i ett neutralt och gravallvarligt manér. Motiven är ofta hämtade från serietidningarnas värld, och bilderna innehåller ofta pratbubblor, konturer och det mest typiska för Roy Lichtenstein är de prickar som han lägger på färgerna i.


Här är några verk av Roy Lichtenstein:


 
 


Keith Haring är en annan popkonstnär. Hans bilder har också likheter med seriebilder. Bilderna saknar ofta djup och är målade i klara rena färger. Keith Haring hämtade inspiration från graffitimålningar och gatkonst. Harings myllrande och graffitiinspirerade kompositioner (han hade ett nära samarbete med graffitimålaren LA II och han var också den som aktivt förmedlade gallerivärldens kontakter med Futura 2000) utgjorde inte bara en del av avantgardet under 1980-taletnyexpressionismen var som mest populär. Hans verk blev också mycket kommersiellt framgångsrika och förekom som motiv på T-shirtar, knappar och klistermärken i samband med aidskampanjer med mera. Han hade dessutom en affär, "The Pop Shop", där allehanda konsttillbehör var till salu.


Här är några verk av Keith Haring:



 
 
 

Kommentarer
Postat av: Linna

Ha en bra dag =)

2008-07-25 @ 23:48:36
URL: http://blondalinnan.blogg.se/
Postat av: hannahåå

hejsan!

jag har ett skolarbete där jag ska skriva om popkonsten. (hittade din blogg på google) Men det är så att jag förstår inte VARFÖR den uppstod, jag måste då nämna samhällspolitiken och synen op kulturen. du får gärna ge mig et svar, även om det är din egen tolkning.

mvh

hanna

2008-09-07 @ 13:54:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0