Popkonst
Popkonst, en konströrelse som uppstod vid mitten av 1950-talet inom Independent Group som hade bildats på Institute of Contemporary Art i London. Framstående medlemmar var kritikern Lawrence Alloway, som myntade begreppet, arkitekturhistorikern Reyner Banham och konstnärerna Eduardo Paolozzi och Richard Hamilton.
Man utgick från den populära masskulturen i städerna som ett språk alla kunde förstå, oavsett utbildning. Film, reklam, science fiction, popmusik och amerikanska massproducerade konsumtionsvaror togs som arbetsmaterial för den nya konsten, och en ny "förbrukningsestetik" presenterades. Ungefär samtidigt började man helt oberoende att även i USA föra fram liknande tankegångar.
Popkonsten i alla dess former fick sitt största uppsving i USA på 1960-talet, där den kom som en reaktion på den abstrakta expressionismen och som ett friskt gensvar på vissa dadaistiska infall.
Popkonsten är en konststil som ofta tilltalar även de som inte är så konstintresserade. Detta tror jag till stor del beror just på det moderna, enkla och populistiska uttrycket i konsten. Själv har jag några favoriter inom popkonsten.
Det är ju så klart Andy Warhol. Kanske den mest kända av popkonstnärerna. Warhol inledde sin bana som reklamtecknare och kom senare att använda reklamens teknik och bildvärld i sina verk. Hans tidiga målningar utgjordes av stiliserade serierutor eller annonser; senare gjorde han verk bestående av upprepade bilder framställda med gummi- och trästämplar och schabloner vilka så småningom ledde fram till reproduktioner utförda i silkscreen på duk.
Här är några verk av Andy Warhol:
En annan popkonstnär är Roy Lichtenstein. Han är kanske inte lika känd som Andy Warhol, men många känner ändå igen hans bilder. Lichtensteins målningar är vanligtvis i stor skala, ofta målade med akrylfärg i ett fåtal matta färger och en hård och precis teckning utförd i ett neutralt och gravallvarligt manér. Motiven är ofta hämtade från serietidningarnas värld, och bilderna innehåller ofta pratbubblor, konturer och det mest typiska för Roy Lichtenstein är de prickar som han lägger på färgerna i.
Här är några verk av Roy Lichtenstein:
Keith Haring är en annan popkonstnär. Hans bilder har också likheter med seriebilder. Bilderna saknar ofta djup och är målade i klara rena färger. Keith Haring hämtade inspiration från graffitimålningar och gatkonst. Harings myllrande och graffitiinspirerade kompositioner (han hade ett nära samarbete med graffitimålaren LA II och han var också den som aktivt förmedlade gallerivärldens kontakter med Futura 2000) utgjorde inte bara en del av avantgardet under 1980-talet då nyexpressionismen var som mest populär. Hans verk blev också mycket kommersiellt framgångsrika och förekom som motiv på T-shirtar, knappar och klistermärken i samband med aidskampanjer med mera. Han hade dessutom en affär, "The Pop Shop", där allehanda konsttillbehör var till salu.
Här är några verk av Keith Haring:
Impressionism
Såvar det dags igen att pressentera en konststil. Denna gång blir det impressionism.
Impressionism är en konstriktning inom måleriet och kan översättas med "intryckskonst".
Impressionismen uppstod i Frankrike på 1860-talet, och impressionistiska arbeten visades för första gången på Salon des Refusés 1863. Impressionisterna hyllade landskapet sett i det naturliga ljuset. De fascinerades av förhållandet mellan ljus och färg, och målade fritt i rena primärfärger. De var också radikala i sitt motivval och undvek traditionella historiska, religiösa och romantiska ämnen för att istället koncentrera sig på landskap och vardagsscener. Man försökte fånga det omedelbara intrycket av verkligheten, de snabbt flyende ögonblicken och dess stämningar. Impressionisternas målningar skildrade en social och fysisk gränsregion i stadslivet under 1800-talet. Detta bidrog till att göra denna gränsregion värdefull som fritidsmiljö i storstadsmänniskornas ögon. På det sättet var impressionismen banbrytande för det moderna friluftslivet.
De främsta företrädarna är Claude Monet, Pierre-Auguste Renoir, Alfred Sisley och Camille Pissarro.
Det är ofta väldigt känslofyllda bilder. Jag tycker mycket om det dimmiga och disiga i dessa bilder, man vet ibland inte riktigt vad de ska föreställa. Vilket jag kan tycka är skönt, för då får man som åskådare tillfälle att låta fantasin flöda och man kan se olika saker i bilderna vid olika tidpunkter.
Här kommer några exempel:
Surrealism
Ännu en av mina favortier inom konststilar är surrealismen.
Surrealismen uppstod under 1920-talet i Frankrike utifrån grundaren André Bretons manifest.
Inom surrealismen finns det inte några givna motiv. Surrealism är franska och betyder "över det naturliga". Vad surrealismen ofta skildrar är drömar och fantasier.Ett surrealistiskt bildspråk inbegriper att konstnären tagit sig förbi förnuftet, som betraktas som ett konstens hinder, för att låta undermedvetna "vrickade" kombinationer av ting löpa samman. När förnuftet skjuts åt sidan släpper exempelvis de spärrar som fått ett ägg att vara mindre än solen, ett bord ha en normal slät yta. Istället kan en meningsfull koppling mellan till exempel en grön varmkorv och en gigantisk kam vara nödvändig, på grund av avsaknaden av logik. En vaken betraktare åser ofta genom sitt filter av förnuft ett surrealistiskt konstverk som en vrickad, ologisk och absurd framställning av verkligheten.
Mina två favorit konstnärer inom surrealismen är René Magritte och Salvador Dalí. Båda två lite konstiga herrar. René Magritte målade alltid i sin kostom. Salvador Dalí var lite tokig, han körde bland annat runt i en likbil.
Dessa bilder är målade av René Magritte. Bilden med de regnande gubbarna finns med i ett av mina tidigare inlägg om reklam. Den stora bilden med fötterna på heter "den röda modellen".
Art Nouveau konst
Se och njut!
Art Nouveau
En av mina favorit konststilar är Art Nouveau. Jugend eller som den också kallas.
Art Nouveau är det franska namnet på stilen och betyder "ny konst". I Tyskland kallades stilen för Jugend, vilket "ungdom".
Denna stil fick i de flesta länder namnet Art Nouveau (ny konst), efter butiken Galerie d'Art Nouveau i Paris, som drevs av den tyske konsthandlaren Siegfried Bing, där denne ställde ut flera objekt i den nya konststilen. Namnet antyder att stilen uppfattades som en brytning med traditionell formuppfattning. Detsamma gäller för det katalanska namnet på rörelsen: modernisme. I Tyskland och de nordiska länderna kom stilen att benämnas Jugend, efter en tidskrift med samma namn. I Italien kallades stilen för Stile floreale, vilket bäst beskriver hur den tog sin inspiration från naturens oregelbundna och organiska former, men i stiliserad form. I Storbritannien gick stilen under namnet Liberty style och i Österrike Secessionism (utbrytning eller pånyttfödelse).
Vanligt är organiska former, så som växter, blommor, frökapslar och slingerväxter. Vanligt är även långsmala finlemmade kvinnogestalter. Men stilen har inga självklara former och uttryck. Inom arkitekturen kan även inspiration från tidigare stilar och även japanska och andra asiatiska drag märkas, liksom nationalromantik.
I Riga, Lettland, finns några av de bäst bevarade Art Nouveau bygnaderna bevarade. Dock har flera av dem blivit slitna under årens lopp och under Rigas sämre tider har dessa hus inte fått den omvårdnad som de behövt. Men idag pågår arbete med att rusta upp och renovera dessa fantastiskt vackra hus!
Här är några bilder av husen i Rigas Art Nouveaukvarter
A History of Sex
Såg här om dagen ett debattprogram på TV om just utställningen A History of Sex, som nu visas på Alingsås konsthall.
Jag funderar och funderade på om detta kan ses som konst. Jag tycker att det är det!
Men jag kan förstå att dessa fotografier rör upp en massa känslor och tankar hos människor. Och att det finns människor som inte gillar detta. Men konst har väl till syfte att skapa känslor, tankar, idéer och diskussioner hos människor.
Jag tänkte på vad Paulo Roberto, som deltog i programmet, sa. Att han tycker inte att skattepengar ska användas till sånt som inte alla tycker om och som inte alls stödjer. Men om man ska resonera på det sättet så kan väl inga skattepengar användas till något överhuvudtaget eftersom det alltid finns de som tycker annorlunda. Och konsten är viktig i vårt samhälle just därför att man inom konsten kan få möjlighet att lyfts såna ämnen som annars skulle vara svåra att vissa. Konst har genom alla tider skapat debatter och upprörda känslor. Konst har ofta haft just detta som syfte och mål. Att som någon i debattprogrammet sa att hon inte tycker att konst som hennes dotter måste fråga vad konstnären vill med inte ska vissa på kommunala konsthallar. Det är inte ett hållbart argument. Varför inte? Så skulle vi inte kunna vissa någon konst överhuvudtaget så vida vi inte alltid hade konstnären närvarnade vid utställningen för att svara på frågor. För vi kan aldrig veta vad en konstnär menar med sitt verk om vi inte frågar konstnären. För även den mest enkla och uppenbara bild kan ha en massa underliggande budskap. Ofta handlar konst om att få betraktare att tänka och det finns inte alltid ett och endast ett budskap med konstverk.. De som främst var motståndare till utställningen i debatten var Kristdemokraterna. Och även nazister som har gjort ett attentat mot utställningen.
Här är några av de bilder som ingår i utställningen. Vad tycker och tänker ni?
En annan bild som har upprört just kristna är Andres Serrano konstverk Piss Christ, ett fotografi av ett krucifix nersänkt i konstnärens eget urin.
Just nakenhet och sexualitet har även det varat motiv för konsten så länge den har funnits.
Jag tror att många blir så upprörda just därför att det är fotografier. Hade det varit målade tavlor hade det aldrig blivit sån uppståndelse runt det.... eller?
